Grön Paprika

Jag har varit alldeles för lat idag och ignorerat hemtentan. Men imorgon blir det en flitig dag. Jag var faktiskt till biblioteket och lånade lite böcker om företagsekonomi och entreprenörskap. Så jag SKA vara duktig. Känner mig något stressad av skola och inplanerade saker. Jag måste lära mig att andas bättre.
Jag fortsätter med stilleben. Det blir mycket färg. Jag har varit återhållsam förut, men nu förstår jag färgen på ett annat sätt. Jag gjorde det på Wik också, sen tappade jag det lite. Men det känns skönt att det går framåt.
Jag ska läsa "Människohamn" av John Ajvide Lindqvist. Jag kommer ihåg att jag kände ett sting av avund när han blev krönt som Sveriges skräckförfattare. jag vill också... Men under tiden som mina texter mognar och jag så sakteligen fyller på dem så målar jag. Gröna paprikor, äpplen och päron.

Tre äpplen röda

En tidig, flitig morgon. Den trogna kaffekoppen står på bordet och jag skriver hemtenta. Det går ganska bra, men jag gör detta bara för att jag ska få måla lite senare, utan att få skuldkänslor.
Det är en glad dag där ute. Solen har tittat fram och en klarblå himmel breder ut sig. Jag ska gå till mitt förra hem, till Andreas, och hämta upp min post. Kanske kan jag snika till mig en kopp kaffe där också.
Jag har som tidigare nämnts blivit fascinerad av stilleben. Så jag ska snöa in på det temat lite. Häromkvällen målade jag dessa tre äpplen. De är försjunkna i tidsrummet. Typ.

Stilla liv

Det har varit en lugn helg. Lika lugn som den grå himlen utanför. Dock har den varit mycket roligare än grå färg. Vi gick på bio igår och såg Paranormal Activity 2. Den var helt Ok. Inte lika skrämmande som den första. Det fanns liksom en tomhet i den här. Det saknades bitar.
Jag lyckades gå upp tidigt på fredagsmorgonen och skriva den där populärvetenskapliga artikeln till skriftlig kommunikations-kursen. Jag vet inte hur den blev. Jag kände mig inte så motiverad. Jag har dessutom tackat ja till att stå kroki-modell för ett gäng kvinnliga pensionärer i veckan. Det blir nog bra.
Det blev en lång sovmorgon idag. Följt av pannkakor, kaffe och mys. Jag ska försöka måla lite mer idag. Den här helgen har bestått av stilla liv. Frukter och placeringar. Jag gillar det. Jag gillar färgerna och formen. Det robusta och på något sätt enkla.
Till veckan ska jag vara skolduktig. Samtidigt måste jag komma någon vart med skrivandet. Skrivandet hör hösten till.

Denna fru

Jag försöker. Men idag har jag drabbats av en form av migrän. Antagligen håller jag på att bli sjuk. Jag vill inte det, jag orkar inte bli det. Jag försöker skriva en uppgift vi har i kursen skriftlig kommunikation. Men jag ser inget sammanhang i texten. Jag kanske ser det bättre imorgon. Förutom att ha legat i soffan, halvt utslagen, har jag skissat upp en målning. Ett stilleben. Kanske orkar jag måla lite senare, men nu värker mina ögon.
Åh, jag har åter kommit tillbaka till min litterära och konstnärliga musa. Fru Woolf. Varför just denna människa? Jag vet faktiskt inte. Det känns underligt att ha ett slags band till en person som sträcker sig bakåt i tiden. Som inte ens levt eller andats samma luft som en själv. Hade hon levt idag, hade jag varit skräckslagen om jag skulle träffa henne. Därför är jag glad att min döda poet inspirerar mig genom att just inte finnas. Då kan jag vrida och vända på henne, inspektera hennes själ och ta till mig allt.

"Someone has to die in order that the rest of us should value life more."

Snart, snart kommer Matko hem. Han är en annan slags inspiration!

En tid för blått

Det är en Picasso-dag. En blå dag. Molnen ligger tunga. Men det betyder att det är lite varmare ute. Jag ska snart bege mig ner på stan för att scanna några bilder. två till Kim och en till Leo. Jag har hunnit dricka två koppar kaffe men jag vill ha mer. Trodde jag skulle vakna med dimmigt huvud idag, för att jag vaknade till och somnade om. Men jag känner mig klar.
Jag ska försöka vara duktig och göra klart några teckningar idag. Men Picasso lockar också. Jag vill måla i blått och ockra. Jag vill använda grått och mjuka, dova toner.
Det blir att använda en helt ny palett.
Kråkorna börjar komma, de betraktar och pickar mig i tinningen. Just nu känns det bra, och skatorna finns i närheten.


Under en kråkas intensiva blick
Försvinner det där säkra och konkreta
Det är de abstrakta skatorna, de lekfulla vita
Som besitter en längtan, en följetong
Mot ett verkligt mål.

Jag ska måla i vintertoner.

Månbåtar och klara tankar

Nu har alla löven blåst bort på trädet utanför. Det är en vacker dag. Vacker men kall. Jag sitter och dricker mitt morgonkaffe och läser lite om Egon Shiele. Jag gillar hans teckningar. Det är väldigt mycket ego över dem. Men konst är väl väldigt ego överlag.
Jag ser ut som ett morgonkadaver här, med ihopklistrade ögon och ruffsigt hår. Jag ska försöka gå på ett seminarium om några timmar och sen dra vidare till galleriet och förbereda inför vernissage imorgon.
Imorgon blir det dessutom Crowleymass. En dekadent fest i Crowleys anda. Det ska bli trevligt. Vin, mat och dekadent sällskap. Precis vad som behövs en höstkväll i oktober.
Jag har inte målat på någon vecka. Haft rätt mycket i skolan och det har inte blivit tid över för tavlorna. Men jag ska teckna klart lite saker idag, åtminstone.
Matko jobbar och sliter i sthlm. Han kommer hem sent på kvällen, trött och sliten den stackarn.


Du som finns i mitt tempel, som vågar gå i rökelsen och andas min själ.
Du som lever hos mig och smakar av mitt hjärta.
Som gråter och ler i min kropp.
Jag dricker av dig och somnar i ditt inre
Nära din själ
Som regndroppar bortom mörkret.

Det är så det är.
Blev klar med en målning för någon vecka sen. Jag tror den känns rätt ok.

Nordiska färger

Hösten rasar utanför fönstret. Molnen ligger tunga, det regnar och vinden piskar fram. Höstens råa aspekt har tagit form och sveper runt, runt bara för att snart få lägga sig som ett mörkt täcke över marken.
Det sägs att den nalkande vintern kommer att bli den kallaste i mannaminne. Man vill bara sucka och fråga sig varför man bor, och fortsätter att bo, så långt norrut man kan komma. Alltså rent kontinentalt. Visst finns det massa fördelar. Men just nu så lockar varma vindar och tapas vid havet. I en perfekt verklighet kanske den där villan i Kroatien blir sann, vi får se!
Men, som svensk ska man väl bejaka den här nordiska naturen. Man ska gå ut i granskogen och plocka svamp och bär. Det var länge sen jag gjorde något sådant. Det känns som att den uppländska skogen inte kan mäta sig med dalaskogarna, tyvärr. Nej, det är inte så. Men det känns inte på riktigt att gå ut i en stadsskog och leta efter bär och svamp och allehanda ätbart. Sånt vill jag göra hemma.
Jag tvingade mig ut idag, i regnet, för att posta iväg några nya vykort till moder. Det är handgjorda vykort i akvarell. Så det är inga tryckta. Därför blir det olika motiv på vartenda kort. Men det är lite terapi att sitta och måla dem, perfekt höstpyssel.
Så här i hösttider har jag blivit klar med en målning till mormor och morfar. Det blev en landskapsmålning med skogens konung. Jag känner mig rätt nöjd, och jag hoppas att dom kommer att tycka om den. Men, ni där hemma, visa inte bilden för dem!
Nu blir det mer kaffe och lite nyttigheter.