The Andie Dandy

Jag tog en tripp till Stockholm igår, mötte upp Matko och tillsammans begav vi oss till Nordiska Museet för att spana in Dandy-utställningen och "Power of Fashion". Den var bra. Många citat från Oscar Wilde, vilket på ett sätt är en självklarhet.
Matko och jag hade lite olika smak angående vad en Dandy ska ha på sig, men jag tror vi förstod varandra rätt bra.
Efter utställningen gick vi, i kylan, till Hermans och åt vegetarisk lasagne, indiska grytor och mängder med sallad. Lite Tjeckisk öl på det och dagen var gjord. Vi somnade, utslagna i soffan sen på kvällen.
Ikväll blir det bio och popcorn. Ett gäng äventyrare ska bli fastklämda i en grotta och ta sig ut. Typ.

Här ovan är min Dandy Andie, det kan vara en man, det kan vara en kvinna, vem vet?

Sol och vinter så långt ögat når.

Soligt och kallt ute. Jag gick runt Gränby och tillbaka. Hamnade bakom ett gäng ryska besökare som jag försökte komma förbi, men de tog upp hela vägen så jag fick vackert vänta ut dem. Man vill ju inte tränga sig, liksom. Det är väl typsikt svenskt eller nått.
Nu kokar kaffet och jag tittar mättsamt på Lars Lerins målningar. Försöker lite desperat efterlikna några av hans grejer, men det blir platt och färger mattas ut. Jag suckar och tittar på blommorna istället, de lever fortfarande.

Det blev en tidig morgon, sökte jobb och åt risotto som Matko lagat. Mycket gott.
Nu väntar jag på att Karin ska bli klar med det hon sysslar med så jag kan bege mig dit för att måla. Jag tar med akvarellerna. Det blir rätt bökigt med olja idag.

Om det inte var så kallt hade jag velat stå ute och måla.

Efter krampdagar

Solen väckte mig idag. Ska bege mig ner på stan för att lämna lite böcker på biblioteket, sen blir det kaffe. Jag låg däckad hela helgen med kramp och magont. Tror bestämt att jag antingen blivit förgiftad, eller ätit något mycket olämpligt. Nu tror jag knappast att det smyger omkring svartklädda lönnmördare och droppar gift i min mat, men man vet ju aldrig.
Jag har sökt lite jobb och målat denna vecka. Livet rullar sakta framåt. Fick fina blommor av Matko i måndags, då det var alla hjärtans dag. Inga rosor, utan röda tulpaner. Noga uträknat. Han fick rosavita tulpaner av mig.
Jag har tittat på bostadsrätter i Stockholm och i Uppsala, bara för att liksom. I Stockholm får man väldigt lite för pengarna. Ihoptryckta lägenheter med alldeles för lite plats och sneda väggar överallt. I Uppsala verkar alla lägenheter rätt tråkiga.

Imorgon ska jag och Karin ta en heldag och bara måla och umgås. Det behövs. Jag har dessutom tio kilo lera att göra något med. Jag får locka hit Andreas igen och kladda ihop något.

Det var länge sen minotaurer och tjurar korsade min väg, men de är roliga att måla.

På andra sidan krokin

Jag är en stökig konstnär. Pennor och papper flyger omkring, kaffekoppen försvinner och uppstår lite här och var. Nu försvann ljuset också, så jag måste flytta mig till en annan plats. Det är dags att köpa lampor. Bra lampor.

Jag ställer ut med Anna Haagen på måndag. Det blir teckningar och någon oljemålning med temat kärlek. HBTQ-tema, på något sätt. Det är på Wärmlands Nation och börjar kl 11. kom och titta, tycker jag.

Jag försöker dessutom skriva ihop mitt CV. Jag lånar Matkos som mall, för han har gjort ett riktigt bra. Men det går segt och jag är dålig på att skriva sådana saker.
Igår var jag på kroki med Karin. Det var tungt i början men det gick bättre sen. På något sätt släppte det mesta när jag tecknade med vänster hand. Då kom formerna fram och kraven släppte. Det är så det ska vara.

Jag gillade inte krokilektionerna på Wik. Det var för mycket och allt var tyst och stilla. frustrationen låg i luften och man stressade fram former och streck. Men jag tror jag uppskattar det mer nu.

Kråkspark och ugglefot

Jag har gjort klart några beställningar i akvarell och tusch. Nu är det bara att fixa ett vadderat brev och skicka iväg dem. jag känner mig rätt nöjd, faktiskt.
Nu skiner solen utanför fönstret och jag känner mig trött på snön. Jag har skrivit en del och fick en chock när datorn plötsligt lade av utan att jag sparat det jag skrivit. Men jag kunde återskapa dokumentet, tack och lov. Så frågan är, ska man skriva för hand och endast se upp för vattenpölar och dylikt eller helt enkelt hålla sig till teknikens underverk? Svår nöt. Jag gillar att skissa upp idéer och ord med en penna. Det ger mer känsla. Men jag tror knappast att ett bokförlag vill gå igenom små kråksparkar till texter.

Ikväll ska jag på kroki med Karin, på rätt sida av papperet den här gången. Det känns bra för det kan bli lite ensamt nu när jobben inte frodas och vänner och fränder har skola eller arbete att gå till. Men jag har som sagt, målat beställningar och skrivit. En dag, ska jag ge ut en bok. Punkt.

Och jag gillar ugglor.

Leva livet genom porträtt

Onsdag. Morgontröttheten ligger som en dimma. Det är dags att brygga starkt kaffe och vakna till liv. Matko åkte iväg på en intervju, i Uppsala. Jag sitter här hemma och håller tummarna.
I måndags var moder här i Uppsala. Det var riktigt trevligt. Vi hann med både kultur och shopping. Fick visa henne nya lägenheten också, som jag tror att hon gillade.
Jag och Matko var kulturella och gick på Bror Hjorts hus förra helgen. Det var utställningar med porträtt av Gustaf Fröding. Jag hade med mig skissblocket och tecknade av några målningar. Det var många som var bra. Stig Olson, hade gjort två som jag gillade bäst. De var levande, och fyllda med kol.

Jag har också målat porträtt. Jag såg en dokumentär en kväll, som hette "Leva livet". Den handlade om Pia Sjögrens liv. Ett team hade följt henne, från att hon var missbrukare som bodde på gatan, till att hon tog sig därifrån och nu hjälper andra som lever som hon har gjort. Jag fängslades av att hon var så stark och karismatisk. Jag blev nöjd med porträttet. Visst, jag lade till lite detaljer och så för att förtydliga hennes drag. Men det blev bra.
Jag tror att jag ska skicka det till henne.