Bohemliv

Jag lägger ner dödandet för ett tag, det betyder inte att jag inte kommer att återkomma till det. För det finns alldeles för många gudar och halvprofeter kvar att likvidera. Man skulle kunna se detta linjära och avbildande massmord som en slags transformation. Döden är påtaglig i livet, och den behöver bearbetas och på något sätt plockas isär. Den behöver finnas där bakom medvetandet, för det gör den hela tiden hos mig. Just nu.

Men nu får bohemen i mig ta plats. Jag sover på en lånad madrass i en lånad lägenhet. Jag äter burkmat och nudlar, på plasttallrikar. Det är så livet ser ut. Just nu. Men linjerna tar plats ändå. De sprider sig och leker. De blir till vinträffar och vagabondfester.

Jag har en stress och oro i kroppen som inte riktigt vill lägga sig till rätta. Jag vill bädda in den i bomull och söva den med eter.

Death of a Shiva

Idag är Shivas kropp sargad. Hans armar flyter på floderna och blodet täcker marken. Det finns ingen Kali i detta kaos, ingen vild entitet som kan sluka dropparna från hans kropp. Allt blir stilla när Shiva träffar marken. Och sen börjar livet på nytt. Nya tankar och idéer ger oss nya perspektiv. Det ger oss nytt hopp.

Just nu lyser solen genom molnen. En bit av sommaren tittar fram och världen fortsätter att existera, trots att Shiva och Jesus och Buddha är borta. Vi får se vad morgondagen kan ge oss som är kvar.

Death of a Jesus

Och idag hör jag böner och ord som inte når fram. Det viskas och pratas och när orden till slut inte längre räcker till fylls världen av explosioner och gifter och blod. Allt för en lidelse för tusentals år sedan. Det blod som spilldes då är inte den samma som spills idag. Så varför ska vi höra samma ord? Penitenziagite! Ropen skallar i en tystnad rymd. För orden har ekat i tusentals ord och nu finns det inte längre någon innebörd.

Finns det något annat att gräva fram ur den där lidelsen?

Idag har jag dödat en Jesus. Nästa gång får det bli en Shiva.

Death of a Buddha

Det är när man tänker efter, och känner att det vore dags för nya gudar. Det saknas något annat. När kaos och terror liksom tränger in genom väggarna och skaver mot det som är tryggt och säkert. Det är genom insikten att det finns så många hämningslösa personer ute i världen som det är dags att ta död på gudarna. Bara för att se något annat växa fram. För i den djupaste dyn växer den vackraste lotusblomma, sägs det. Låt oss se vad som växer fram ur gudarnas kroppar.

Jag hade ihjäl en Buddha igår. Idag ska jag döda en Jesus.