söndag 30 maj 2010

To the lighthouse and beyond


"Oh, Mrs Dalloway, always throwing parties to cover the silence."

Jag vill inte dölja tystnaden. Den är lika välkommen som sommarens symfoni av surrande insekter, berusning och midnattssvärmeri. På fredag är det dags för min sista tenta. Sen väntar sommaräventyr i Dalarna, Kroatien och så klart även i Uppsala. Jag gillar staden om sommaren, då den liksom tycks vila och andas ut efter studenterna som härjat längs gatorna. Det blir en lugn stad, en tyst och vilande massa av betong och skog.
Jag kan känna hur Fru Woolfs skugga lägger sig över mig nu när sommaren äntligen är i antågande. Det är en skugga fylld av förväntan. Hennes medvetande är halvt om halvt riktat mot mig och jag känner att det är dags att prestera för att hålla hennes intresse vid liv. Mina hjärnspöken och inspirationskråkor väntar, tålmodiga och lojala, men det är jag själv som måste hålla i pennan. Jag har lovat mig själv och Fru Woolf att jag ska skriva i sommar. Det är bäst att jag håller det löftet. Jag hyllar henne genom att läsa "to the lighthouse".
Förutom tentaångesten, som egentligen inte slagit ut men som ligger och gror, har jag varit delaktig i projektet "Street Art" på Galleri Villavägen sju. Kendal Karson och hans kompanjon berikar Uppsala med sin konst. Intresset känns helt okej, en blandning av både gamla och unga kom på vernissagen. Men, man vill ju alltid att det ska vara fler som är intresserade. Jag ställde ut på årsdagen av Klubb Selma. Relativt lite folk dock, vilket var synd men vi hade en helkväll av kulturella upptåg och dekadens.
Förutom skrivandet ska jag försöka få ihop lite fickpengar, och det i form av att måla hötorgskonst och lagom mysiga landskapsskildringar.

måndag 24 maj 2010

Stress och konst hör inte ihop.


Konst och plugg har inte direkt gått hand i hand under de senaste dagarna. Det är slutet på en termin, vårterminen dessutom, som inte direkt inspirerar till att sitta inomhus och plugga historia. Men jag ska vara duktig imorgon. Så otroligt duktig. På konstfronten händer det dessutom en hel del. På Galleri Villavägen Sju gästas vi av en konstnär från LA, Kendal Karson. Han är street art-performer och kommer att skapa en hel del saker nu när han är i Uppsala. Samtidigt som det är vernissage på Galleriet kommer jag och min konstnärsallierade vän, Anna Haagen, ställa ut på Klubb Selma. En intensiv vecka. Men snart är sommaren här, och då tänker jag andas och skriva desto mer. Så här på kvällskvisten sitter jag med Matko och tittar på "Avatar - The last airbender". Jag gillar americano-manga, faktiskt.
Igår tog jag och Matko en tripp till arlanda för att hämta upp två svenska beduiner som varit på upptäcksfärd i Egypten och handlat hibiskuste. De ska få bjuda på det någon dag. Jag ska försöka måla och stänga ute tentaångesten som spirar i bröstet. Jag får känna mig desto duktigare imorgon.
Jag tillägnar bilden ovan de två svenska beduinerna...

söndag 16 maj 2010

Metalliskt regn blandat med damm


Det var en kvav och fuktig dag igår. Luften klibbade runt kroppen som ett blött sidentyg. Men solen och värmen var underbar. Första riktiga sommardagen, och löven har inte ens slagit ut på alla träden. Jag vaknade till av regnet som smattrade mot fönsterbrädan. Det var ett vänligt regn och inte alls så olycksbådande som regn annars kan vara. Luften har nu förändrats, blivit metallisk och ren. Mina timmar flyger fram och jag sitter ensam i mitt rum. Jag dricker te och betraktar dammet som virvlar i luften. De är som korn av minnen, små, betydelselösa men i sin helhet blir de desto mer. Jag har röjt undan på bordet och lagt fram mina akvareller. Ändå sitter jag här och betraktar dammet. Det är nästan så att jag måste utnyttja ljuset som faller in genom fönstret. Det är nästan så att jag måste gå och köpa vindruvor och lägga upp på ett fat. Men ändå sitter jag med min tekopp och bara tänker. jag tänker på ord och meningar och bilder som sammanfogas och upplöses. Kanske borde jag skriva istället. Men det kliar i fingrarna efter att få måla. Jag gillar att måla, även om mitt tålamod inte är det bästa. Att skapa meningar har en annan innebörd, men samtidigt behövs mina ord till mina bilder.
Mina inspirationskråkor petar på mig med sina näbbar, men de pickar på mina händer. De vill att jag ska vara kreativ. Utanför växer maskrosorna i klungor och skatorna hoppar fram och tillbaka i sitt sökande efter något nytt. Det är en vacker bild, fylld av svartvita nyanser mot en naivistisk bakgrund. Kanske är det skatorna som ska få ta plats.
Jag försöker febrilt att leta efter kompositioner. Jag måste lära mig mer, få till perspektiv och sätta in mina figurer i en verklighet. Min hjärna, som pulserar likt en elektrisk manet, jobbar och söker efter former. Men jag vet inte om jag kommer att finna några som jag är nöjd med.
Jag gjorde en absinthdrickare i förrgår, men målningen gav mig avsmak, antagligen för att jag var för otålig. Däremot fick vindrickaren en betydligt bättre framtoning. Men nu är det hög tid för att öva. Öva, dricka te och låta dammet lägga sig.

tisdag 11 maj 2010

The Fame Monster


"There once was a little lady named Gaga. This little lady went on a tour, the monster ball tour. The sound of her monstervoice spread across the earth and soon, all her minions gathered to hear her sing... And then she took over the world. The End."

Lady Gaga var helt fantastiskt. Ett fullsatt Globen, ridån som går upp. Lady Gaga som står fryst i en magnefik pose och vid varenda liten rörelse från henne så går det som en våg genom hela publiken. Hon fick alla att skrika och vråla bara genom att röra sig. Det gillar jag. Hon sjöng galet vackert och showen var berusande.
Jag behöver nog inte säga så mycket mer. Jag förstår varför det är en Lady Gaga-hysteri, hon är jävligt bra helt enkelt.