Jag lägger ner dödandet för ett tag, det betyder inte att jag inte kommer att återkomma till det. För det finns alldeles för många gudar och halvprofeter kvar att likvidera. Man skulle kunna se detta linjära och avbildande massmord som en slags transformation. Döden är påtaglig i livet, och den behöver bearbetas och på något sätt plockas isär. Den behöver finnas där bakom medvetandet, för det gör den hela tiden hos mig. Just nu.
Men nu får bohemen i mig ta plats. Jag sover på en lånad madrass i en lånad lägenhet. Jag äter burkmat och nudlar, på plasttallrikar. Det är så livet ser ut. Just nu. Men linjerna tar plats ändå. De sprider sig och leker. De blir till vinträffar och vagabondfester.
Jag har en stress och oro i kroppen som inte riktigt vill lägga sig till rätta. Jag vill bädda in den i bomull och söva den med eter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar