Rinnig

Dagarna rullar fram med texter och ord och en hel del verklighetsflykt. Det blir visst så när man upptäcker andra världar och andra karaktärer än ens egen. Molnen är gråa, och jag gillar det. Det blåser och det varnas om stormvindar som ska dra in över Skåne. Men än så länge är det bara ett töcken av vitt och grått.

Snart flyttar vi lite längre bort, till en gata som tydligen för något år sedan var en av Malmös mest brottstäta gator. Men med tanke på att de bränner bilar och tillverkar bomber på en annan gata i stan känns det rätt lugnt. Dessutom finns det konstnärskollektiv i varje källare, 80-åriga damer som spelar bingo och en massa barnfamiljer. Det blir nog bra. Jag har bott i Gottsunda, liksom.

Jag väntar med att måla i olja, för jag vill inte flytta med en massa kladdiga målningar. Jag fantiserar om att jag kommer att måla i ett burspråk, i någon slags påhittad, fransk, romantiserad interiörsidyll. Bohemiskt och fint.

Ibland kan man känna sig som att allt rinner bort. Hud, blod, skelett, allt bara rinner iväg. Men idag känner jag mig mer kompakt än någonsin.

Honey, om nom nom nom

Solen skiner här nere i södern och jag kämpar med texter, bråkar lite med Virginia Woolf och försöker vara kreativ. Allt på samma gång. Däremellan hinkar jag i mig kaffe och funderar över vart världen är på väg. Jag blir lite smått deprimerad av nyheterna, så jag funderar på att sluta läsa dem. I alla fall för ett tag.

Jag har så mycket skriverier i fingrarna, men jag får inte ut allt. Därför sitter jag här och skriver. Lite som i ett försök att komma igång.

Igår var det höstvindar ute. Jag gick i shorts och det var nästan för kallt.

Jag tecknar fortfarande, och nu blev det klibbigt och sött.

Seamonster

Jag gick runt lite i området dit vi ska flytta. Det visar sig att vi har en gigantiskt Myrorna-butik ca 100 meter från lägenheten. Det känns rätt okej. Det känns ännu mer okej när man inser att de faktiskt har riktigt bra grejer. Idag hittade jag två tavlor som kommer att få bo i vårat nya hem.

Idag är det även det en helvetisk tvättdag. Jag har varken varit kreativ eller duktig, för det känns som att jag har sockervadd i huvudet. Allt är klibbigt. Medan jag tvättar kanske sockervadden tappar greppet, men jag tror inte det.

Jag har tecknat ett sjömonster, som har ägg i sin mun.

Being Sushi

Det är en grå tröttdag. Men jag gillar det gråa för då blir det inte så varmt och kvavt i lägenheten. Barnen på dagiset nedanför skriker och väsnas så man kan tro att apokalypsen är kommen. Det kanske den är, i deras värld.

Jag gillar inre sushi så överdrivet mycket, och då jag äter det beställer jag nästan bara gravid mamma-sushi. Det finns något mystiskt härligt hos fiskar.

Staying Alive

Mer tusch. Mer kaffe. Värmen kväver lite, får saker att ruttna och blommorna att dåsa.
Det finns inte så mycket ord i luften idag. De är ganska tomma. Jag vill teckna och drömma och andas.
Tuschen tycks flyta fram. Jag köpte några fler pennor, så nu ska jag teckna natten lång!

Jag tror det är liv som jag har tecknat. Liv som försöker hålla sig levande, på alla möjliga sätt.

Blooming Skull

Hösten börjar komma smygande, det känns i luften. Värmen håller fortfarande i sig, men det finns små förändringar som skvallrar om att sommaren snart är slut. Jag gillar ju hösten, så det är inget problem.

Vi har fått tag på en ny lägenhet. Den ligger inte så långt ifrån den nuvarande, vilket är bra. Men den var inte i bästa skick direkt. Tapeterna var spruckna och solkiga, badrummet hade sett sina bättre dagar men tydligen så är vi lovad en ommålning i alla fall. Hur som helst så har vi en lägenhet, och med lite piff kommer det att bli hur bra som helst.

Jag tecknar, skriver och inväntar hösten just nu. Ibland läser jag, och då kommer Virginia Woolfs anteckningar fram.

Jag fick tuschpennor av Matko. De används flitigt.