Rinnig

Dagarna rullar fram med texter och ord och en hel del verklighetsflykt. Det blir visst så när man upptäcker andra världar och andra karaktärer än ens egen. Molnen är gråa, och jag gillar det. Det blåser och det varnas om stormvindar som ska dra in över Skåne. Men än så länge är det bara ett töcken av vitt och grått.

Snart flyttar vi lite längre bort, till en gata som tydligen för något år sedan var en av Malmös mest brottstäta gator. Men med tanke på att de bränner bilar och tillverkar bomber på en annan gata i stan känns det rätt lugnt. Dessutom finns det konstnärskollektiv i varje källare, 80-åriga damer som spelar bingo och en massa barnfamiljer. Det blir nog bra. Jag har bott i Gottsunda, liksom.

Jag väntar med att måla i olja, för jag vill inte flytta med en massa kladdiga målningar. Jag fantiserar om att jag kommer att måla i ett burspråk, i någon slags påhittad, fransk, romantiserad interiörsidyll. Bohemiskt och fint.

Ibland kan man känna sig som att allt rinner bort. Hud, blod, skelett, allt bara rinner iväg. Men idag känner jag mig mer kompakt än någonsin.