Det blev en målning till, som känns rätt bra. Jag gillar tonerna och samspelet i färgerna. Tanken är att göra en serie med sådana målningar, en enhetlig berättelse i färg och form. Taveldukarna börjar sina, och nu har jag bara stora dukar kvar att måla på. Jag har inte staffli så det blir att försöka improvisera.
Idag är det gråsöndag, och jag längtar efter våren. Jag vill ha tulpaner och utslagna knoppar. Jag vill ha caféhäng och vinkvällar i solen. Men den tiden kommer.
Jag ska leta efter ett nytt motiv, och ge mig i kast med en av de större dukarna. Hur nu det ska gå till.
Han ser ganska bräcklig och skör ut, min yngling som så naket och bekymmerslöst lutar sig mot en vägg och begrundar sin tillvaro. Det finns ingen sorg, och inga problem. Framtiden är ung, ljus och vacker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar