"Oh, Mrs Dalloway, always throwing parties to cover the silence."
Jag vill inte dölja tystnaden. Den är lika välkommen som sommarens symfoni av surrande insekter, berusning och midnattssvärmeri. På fredag är det dags för min sista tenta. Sen väntar sommaräventyr i Dalarna, Kroatien och så klart även i Uppsala. Jag gillar staden om sommaren, då den liksom tycks vila och andas ut efter studenterna som härjat längs gatorna. Det blir en lugn stad, en tyst och vilande massa av betong och skog.
Jag kan känna hur Fru Woolfs skugga lägger sig över mig nu när sommaren äntligen är i antågande. Det är en skugga fylld av förväntan. Hennes medvetande är halvt om halvt riktat mot mig och jag känner att det är dags att prestera för att hålla hennes intresse vid liv. Mina hjärnspöken och inspirationskråkor väntar, tålmodiga och lojala, men det är jag själv som måste hålla i pennan. Jag har lovat mig själv och Fru Woolf att jag ska skriva i sommar. Det är bäst att jag håller det löftet. Jag hyllar henne genom att läsa "to the lighthouse".
Förutom tentaångesten, som egentligen inte slagit ut men som ligger och gror, har jag varit delaktig i projektet "Street Art" på Galleri Villavägen sju. Kendal Karson och hans kompanjon berikar Uppsala med sin konst. Intresset känns helt okej, en blandning av både gamla och unga kom på vernissagen. Men, man vill ju alltid att det ska vara fler som är intresserade. Jag ställde ut på årsdagen av Klubb Selma. Relativt lite folk dock, vilket var synd men vi hade en helkväll av kulturella upptåg och dekadens.
Förutom skrivandet ska jag försöka få ihop lite fickpengar, och det i form av att måla hötorgskonst och lagom mysiga landskapsskildringar.
