Årets midsommar firades i hemmet. Vi orkade inte brottas med regnet så öl och mat fick flöda i en enkel, stillsam kväll. Jag har inte målat så mycket. Jag skyller på jobbet. Men igår kände jag att färgerna skrek efter mig. Så två dukar blev fyllda, och det blev rätt bra. Jag ska passa på att måla mer idag, så länge färgerna skriker målar jag.
I sommar har jag ju, som så många gånger förr, lovat att skriva. Det går sakta framåt, men alldeles för långsamt. Jag behöver en mental skallning så jag kommer på rätt spår. För nu ligger tankarna på hög och skaver mot varandra. De behöver komma ut. De behöver leva.
Idag skiner solen och blåklintsbuketten har slagit ut här på bordet. Jag gillar blåklint. Kentaurblomma. Vi tänkte åka ut till Gamla Uppsala igår och måla lite och andas. Men åter igen, detta regn fick oss att stanna hemma.
Jag var dessutom till Andreas igår för att hämta upp lite lådor som jag glömt kvar. Det visade sig vara hela min barndom som jag hade glömt kvar. Jag har egentligen ingen plats för lådorna här i Uppsala. Men det känns dumt att slänga bort sin barndom för det. Vi får se vad som blir kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar