Trollskog, äpplen och de där älvorna.

Sverige regnar bort. Det kanske är på tiden. Jag dricker kaffe och tänkte viga denna dag åt att skriva. Kanske ska jag även plita ner några streck i mina ritböcker. Jag hade en halvbra plan på att gå ner på stan och låna "Hjältar och monster på himlavalven". Kommer ni ihåg dem? Egentligen kan jag dem utantill, men det är inte samma sak.

Idag har jag ströläst i Dalarnas Tidningar (på nätet) och tittat på kommentarerna som folk skriver till de olika nyhetsartiklarna. Jag blir matt. Det som väcker mest uppståndelse är när det handlar om bilolyckor och jaktbrott. Det jagar upp byfolket. Men framför allt är det den mentalitet som det osar om, som gör mig sådär halvt glad att jag faktiskt inte bor där längre. Det är det där tycket där "jag vet bäst och jag tål inte att höra något annat alternativ" lyser igenom. Eller där var och varannan är helt säkra på att de vet sanningen om hur något gick till, för de kände ju faktiskt en vän till en vän som berättade hur det verkligen var. Troll. Ja absolut. Men ibland tycker jag att det finns alldeles för många sådana troll i skogen. Och tyvärr finns det där agget. Agg mot de som försöker. Som vill något mer än att skaffa barn och köpa hus. Som vill berika med kultur, nya idéer och tankar. Men genast finns det de som är där och fäller krokben. Att komma med nya idéer är för många detsamma som att tro att man är något. En trist tankegång.

Nu är inte alla som bor där hemma i byn troll. Nej, det finns älvor också. Och det är tur att de lyser upp den annars så mörka skogen. Så fortsätt att lysa mina älvor.

Nu är det riktig höst och äpplena faller.