Ibland tar kråkorna över

Jag har fönstret öppet. Trafiken rusar fram. Det är bara på natten som det är stilla här utanför. Men då börjar det leva i huset istället. Våra grannar gillar att komma hem, fulla, och spela gitarr och sjunga kl 02:23 ända tills de antingen förlorar medvetandet eller tills vi får nog. Vi brukar vara ganska tålmodiga men när vänliga ord bemöts med irriterande ringningar på dörrklockan mitt i natten och springande, skrattande steg som avlägsnar sig, då vill jag inte vara snäll längre. Då vill jag att Baba Yaga kommer och vrider om deras kroppar och att hennes djävulska tupp hackar på dem tills de får nog och blir snälla igen. Jag hade en tupp en gång. Han var relativt elak, men i dessa dagar har jag skator och kråkor istället. Svartvita varelser som bor utanför mitt fönster. Tjuvaktiga och lömska. Men det gör inget, jag gillar dem. Idag ligger det en doft av lapsang i luften. Rökigheten kommer att bytas ut mot vin till kvällen. Det blir vitt vin, ekologiskt till och med. Jag tänkte gå genom skogen och se ifall kråkorna följer efter.
Det har varit sköna dagar den här veckan, lugna dagar.Björnbärsmojitos och dekadens mitt på blanka dagen. Filmkväll hos Sandra och Lars. Skulpterade i ateljén med Andreas. Vi köpte på oss svartlera och gick loss. Den ursprungliga idén var att bli judiska och skapa golems för att i sinom tid ta över världen. Vi kom i alla fall en bit på vägen, så att säga. Jag övade genom att modellera en torso och en gravid kvinna. Eller snarare den ursprungliga, primitiva bilden av en kvinna... Det blev nog mest en Fruktbarhetsfigurin. Men det var kul att ta upp leran igen. Jag har inte skulpterat sen året på Wik. Mina inspirationskråkor pickar på mig, i tinningen.