Visioner om skagen och monster

Den sköna våren försvann över en natt. Vädergudarna har blivit galna och fulla av jäkelskap. Det är liksom inte kul längre med all den här snön. Jag vill ha solfyllda dagar med en kaffe vid bryggorna. Jag vill känna doften av jord, damm och asfalt, för det hör till våren. Jag har dessutom blivit förkyld. Det var längesen jag var det. Kurerar mig med ingefärste och citroner. Jag borde öva mer på att måla i akvarell. Helst av allt skulle jag vilja prova på att vara en skagenmålare. Jag skulle vilja sitta i en friggebod vid havet iförd en stor farfarströja och slokhatt. Kanske att jag vid tillfället även skulle röka en cigarill, bara för att få känna den söta tobakslukten och komma i rätt stämning. Ty jag gillar stämning. Det måste finnas en stämning i luften, för det är sådant jag relaterar till. Min nostalgi grundar sig på dofter och känslouttryck. Och jag är ganska nostalgisk av mig. Kanske kommer jag att ta med mig mina ryska akvareller till kroatien och måla av Matko i en glödande solnedgång vid havet? Det låter ju lite sådär halvromantiskt och fint, men jag har aldrig målat av någon förut. Krokimodeller räknas inte. Jag tror att jag ska måla stilleben och landskap, i alla fall till en början. Jag tror det var när jag såg Ragnar Österlunds målningar på Galleri Villavägen sju som jag började se stilleben på ett annat sätt. Han hade en fantastisk teknik. Lekfullt och på något sätt kravlöst, som om han bara samlade ihop vad som fanns i hans närhet och gjorde ett stilleben. Ja, jag har börjat gilla stilleben mer och mer. Och landskap för den delen. Kanske håller monstren i mitt inre på att somna? Somna ja. Kanske har jag kopplat dem och de börjar ligga i dvala. Men jag gillar mina monster. Jag gillar att skapa någon form av skräck och onaturlighet. Men jag kanske kan blanda detta med min vision om skagenmålarna och deras friggebodar. Jag ska skaffa mig en egen friggebod när jag blir äldre och mer bosatt. En friggebod med utsikt över ett hav eller en sjö, eller en hed. Så kan jag leka lite Virginia Woolf blandat med Picasso och skapa kubistiska skildringar av mig, mitt liv och min uppfattning om omvärlden.
Vi säger som så.