Jag och Matko tog en tripp till Stockholm igår för att hälsa på Thomas och fika ute i solen. Men eftersom det var vansinnesvarmt ute bestämde vi oss för att inte bara fika utan även dricka öl.Jag gillar att man alltid kan använda vädret som ursäkt för att få dricka. Efter att ha gått gata upp och gata ner och slingrat oss runt södermalm hittade vi en lugn oas i en park som inte var överbelamrad av folk. Helt ok öl och lugn stämning, trots en del småbarnsfamiljer med snoriga ungar.
Trots att jag gillar Uppsala, väldigt mycket, så vill jag nog försöka att bo i Stockholm en vacker dag. Jag skulle nog vilja prova på att bo lite överallt, men första stopp blir förhoppningsvis Stockholm. Om några år. Jag ska pumpa ut allt det vackra ur Uppsala först, låta det växa som blommor och sen skörda när det är som vackrast. Det betyder ju inte att man inte kan sätta nya frön liksom.
Nu i sommar läser jag "Målaren på Moulin Rouge" av Pierre LaMure. Den handlar om Toulouse-Lautrec's bohemiska tillvaro i Paris och då framförallt på den röda och ytterst syndiga bordellen. Toulouse-Lautrec skapade banbrytande och vågade affischer som fick Parisborna att tappa andan, framförallt de mest konservativa. Jag undrar om man idag som konstnär kan vara särskilt banbrytande då det mesta redan gjorts. Naturligtvis finns det nya saker att utforska, men frågan är om det väcker så stor sensation. Blir vi förbluffade idag? Jag tror vi trubbats av en del. Jag försöker främst skapa verk som jag själv tycker är vackra.På ett eller annat sätt. Jag vill kunna njuta av ett motiv och känna att det finns skönhet i bilden, oavsett vad det är som skildras.
Ibland får jag lust att införskaffa en absinthfontän och klä mig i fingervantar och målarrock och sammanfoga mina vänner i ateljén och låtsas att vi är bohemiska till den vildaste grad att vårt intellektuella överjag skapar en ny bloomsbury grupp som får den gamla att vända sig graven med en djup suck.
En vacker dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar