Vi är inflyttade. Egentligen flyttade vi in för en vecka sen, men det är först nu man kan slappna av och känna sig som hemma. Vi har städat och packat upp, nästan allt... Vi har ett sovrum som tyvärr är belamrat med kartonger. Vi har gjort den där obligatoriska trippen till IKEA, för att inhandla basgrejer till köket. Det blev bra.
Jag kom på mig själv idag med att jag inte lagt några kort på väldigt länge. Jag tror inte jag behöver lägga några kort. Det finns liksom inga dimmor som behöver skingras.
Igår var vi på bio, ett gäng, och såg "Inception". Jag vet inte vad jag tyckte om den. Den var... sevärd och snyggt gjord. Men jag kände att jag behövde lite mer information om vad som hände och hur det kunde hända. Man gillar ju drömmar.
En vacker dag ska mina drömmar bli så där lagom besannade. Ja, bara så där lagom så att man är nöjd med sig själv men samtidigt har ett mål att se fram emot. Det behöver inte vara något stort mål och man får ha flera mål. Jag tycker att målen ska kunna klaras av, men att det finns nya bortanför.
det kliar i fingrarna efter att få måla. Måla i olja. Jag vill måla lite som Siri Derkert idag. Hennes tunga, kubistiska målningar har alltid varit en stor favorit hos mig. De gråskaliga och melankoliska färgerna väcker upp något i själen.
Kanske ska jag gå ner på stan och köpa duk att måla på. kanske ska jag måla små porträtt. Jag har haft det i tankarna ända sen Kroatienresan.
Jag gjorde en målning till mammas 50-årsdag. Två färgfyllda hästar som rör vid varandra. Det blev mängder med färgkombinationer, för jag tyckte att det på något sätt skulle vara grunden i målningens budskap. Att livet är fyllt av färg. Hästarna är en slags förnimmelse av en uråldrig kraft, modersinstinkt och det faktum att vi hade en hel del hästar när jag var barn. Det är en hyllning till den tiden, på något sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar