Det är väl helt fantastiskt att när man har som mest att göra så kommer all inspiration på en och samma gång. Jag sitter i ett kalt rum, med sängen isärplockad och lådor staplade på varandra. Jag flyttar, med Matko. Det blir ett äventyr och jag känner att mina stressdemoner sliter i huden och biter i min mage. Men det gör ingenting, för det kommer att bli hur bra som helst. Att bo tillsammans och att ha något eget. Och att inte behöva trampa varandra på tårna i ett litet rum i en studentlägenhet. Jag fyller år på fredag, vilket jag nästintill inte ens har övervägt. 24 år. Fan vad den där ålderslinjen sakta men säkert stiger uppåt. Men det är väl det vi gör, samlar på oss år och lägger dem i en ryggsäck som vi bär runt på. Den är inte så tung, den där ryggsäcken. Än så länge. Jag lyssnar på neo-folkmusik och får så klart en sån där bombinspiration som jag inte vet vart jag ska göra av. Jag borde skriva ner det, men så länge jag har musiken igång så är det levande, inom mig.
"Jag ser, jag ser, på dina snövita bröst, att dom ej har varit någon småbarnatröst."
Min fiktiva by ute i skogen fylls med karaktärer i detta nuet. Snart, ska jag skriva ner allt. Jag ska skriva berättelsen, för det är det minsta jag kan göra åt mina påhittade figurer.
Mina totemhuvuden utvecklas och blir färgade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar