Höstluft

Jag fyllde år och helt plötsligt blev det höst. Det brukar bli så. Ett tjockt, ulligt täcke har brett ut sig över himmelen. Stålgrått blandat med vita rispor. Det är alltså en transformation på gång. En övergång. Allt förvandlas. Trädens löv skiftar färg, så som de gör varje år. Det är inget nytt och även vi genomgår transformationer, både till det inre och det yttre. Ändå så känner man något i kroppen när någon av de fyra årstiderna knackar på dörren. Jag gillar hösten. Luften blir klarare och på något sätt vilar kroppen upp sig efter sommarens bravader.
Matko har gjort en häxblandning av te åt mig medan jag ligger i soffan och skriver. Vi hälsade på Andreas idag och gav honom lite digitalt smågodis. på lördag blir det kräftskiva hos Matte och Johan. Jag funderar på att faktiskt äta kräftor och sen komma på om det finns vegetariska kräftdjur som Matko kan äta. Antagligen inte, så det blir att i alla fall göra en paj. Galleriet ringde och bad mig jobba. Jag har inte varit där på hela sommaren, vilket känns trist, för jag gillar stället. Jag får hoppas att allt går vägen så jag kan ha något liknande själv framöver. Det vore fan fint.
Igår drack jag mitt ryska karavan-te och målade, mitt i natten. Jag hade en tanke att försöka porträttera William Blakes skapelse, kvinnan som iklädde sig solen. Men jag tror snarare att min version blir om kvinnan som avklädde sig och blottade solen.
Det är fantastiskt vad nätterna fylls av liv nu när man inte har någon skola eller jobb för tillfället. Det blir en förändring om några dagar. Men det ska bli skönt, lite rutiner och lite arbete som gör att man känner att man faktiskt gör något nyttigt. Måleriet har ju visserligen varit mitt levebröd i sommar men det är inte samma sak. Tyvärr.
Jag tror dock att jag kommer att måla i natt igen. Mina blåa figurer vill träda fram.