Soligt och kallt ute. Jag gick runt Gränby och tillbaka. Hamnade bakom ett gäng ryska besökare som jag försökte komma förbi, men de tog upp hela vägen så jag fick vackert vänta ut dem. Man vill ju inte tränga sig, liksom. Det är väl typsikt svenskt eller nått.
Nu kokar kaffet och jag tittar mättsamt på Lars Lerins målningar. Försöker lite desperat efterlikna några av hans grejer, men det blir platt och färger mattas ut. Jag suckar och tittar på blommorna istället, de lever fortfarande.
Det blev en tidig morgon, sökte jobb och åt risotto som Matko lagat. Mycket gott.
Nu väntar jag på att Karin ska bli klar med det hon sysslar med så jag kan bege mig dit för att måla. Jag tar med akvarellerna. Det blir rätt bökigt med olja idag.
Om det inte var så kallt hade jag velat stå ute och måla.
Det är alldeles för många egoister, där ute; de tränger sig förbi, de ser sig inte omkring, de trampar på vad de vill, de bryr sig inte alls... och sån är inte du. Det är jag jävligt stolt över. ;)
SvaraRaderaAmen.