Porträtt och födelsedag

Idag är det en födelsedag. Jag delar den med Lovecraft, vilket jag tycker är lite småhärligt. Så här på morgonen dricker jag kaffe, lyssnar på Lana Del Rey och lite radio. det är mest stök på radion, betyder det att jag nu med mina fyllda 26 har lämnat ungdomen bakom mig och numera bara kan lyssna på P1?

Jag fick, i natt, jättefina presenter av min jättefina Matko. För det första har han bakat en enormt god banankaka med vit och mörk choklad. Sen fick jag "Ögonblick av frihet" Virginia Woolfs dagboksblad tiden 1915-1941. Underbar! Och min man känner mig väldigt bra, då min nästa present var en bok om Shunga - japansk erotisk konst. Helt fantastiska teckningar.

Under lunchen ska jag ta en gemensam lunch med Matko. Det är Malmöfestivalen, i några dagar till, och då finns det mängder av mat på stan. Tror vi ska ge oss i kast med Astrid och Aporna. Feministpunk med tatueringar och vegetarisk mat. Låter bra.

ja, mitt första porträtt på flera, flera år. Det känns rätt bra. Jag tycker att jag fick fram Matkos karaktärsdrag i alla fall. Men jag måste öva. Öva och skriva.

Utsikt över Slussen, enligt Hjertén

Värmebölja. Vi har liksom sovit oss igenom den här värmen. Levt på natten och sovit på dagen. Jag har målat, och inspirerats av Hjertén. Hennes värme och ton har smittat av sig. Men det är en sådan renhet i hennes färger. Jag ville också måla lite så, med värme och fauvistisk fräschör.

imorgon fyller jag år. Då blir man vuxen, på papper. Matko pysslade med presentinslagning medan jag diskade. Paket, tänka sig! Senare under dagen blir det att baka en fantastisk banankaka, med choklad. Jag var osäker på banankaka, liksom banan, hur kul är det? Men det var grymt gott.

Jag dricker varmt kaffe i värmen.

Jag målade en slags parafras av Sigrid Hjerténs målning "utsikt över Slussen".
Det blev avskalat men med hennes färger.

Konstorientering i ensamheten

En djupdykning in i konsthistorien. Svensk konst är på sina håll underskattad. Det finns många duktiga, svenska konstnärer i vår historia, men det är namn som , Anders Zorn, Bruno Liljefors och Carl Larsson som dominerar i de flesta svenskars sinnen. ABC-konstnärerna håller i sig. Inget fel på dessa, men det finns mycket mer. 1900-talets konstnärer som Siri Derkert, Vera Nilsson, GAN och för att inte tala om alla konstnärsgrupper som sprang fram ur sin tids anda.

Visst är de kända, men det finns mycket mer att hämta hos dem än enbart deras konst. Livsåskådanden och upplevelser speglar sig i deras konstnärskap och deras uttryck. Siri Derkert med sina snirkliga och hårda porträtt lockade till skratt, uppror och hätska debatter. GAN lät sina förbjudna, homorelaterade tankar lysa igenom i sin konst, med atletiska matroser och en längtan efter ett ouppnåeligt liv.

Jag känner mig lite kluven till vad det är som jag vill berätta med min konst. Ibland vill jag faktiskt säga något, men då och då målar jag mer för att skönheten i penseldragen ger en oerhörd eufori. Att försöka skapa en skön bild kan räcka för att stilla kliandet i fingrarna. Jag behöver inte måla för att det finns en ångest eller längtan djupt i själen som måste få komma ut. Ibland kan jag måla för att jag finner det avkopplande, roligt, och för att det om det sig vill, även kan glädja andra.

Men det finns tankar och idéer som rullar runt inom mig, som också ska få komma ut.
Jag är så ombytlig i mina tankar och i min kreativitet att jag vill prova så mycket och så många olika uttryck. Därför kan det kännas spretigt och vekt när jag blandar akvareller, illustrationer och oljemålningar i helt olika stilar. Men det är fortfarande ett sökande, och det måste jag komma ihåg.

Målningen ovan är en tolkning av en oroshimmel. Ett oväder rullar sakta in och det lilla huset mitt i ingenstans,  påminner om ensamheten hos människan. Men samtidigt är det en plats för trygghet, när ovädret sakta kommer. Ensamheten är en styrka hos individen.

Yellow Chick

Kycklingsöndag. Det blev så idag. Det är varmt här i södern, så snart blir det iste, kanske spetsat med något starkare, bara för att. Vi vilar inför veckan och helgen som kommer. Det är nämligen Malmöfestivalen och Danska Pride. Det ska bli kul att se vad grannarna har att komma med. Till veckan är det dessutom ett antal gallerier som öppnar, som ska bli spännande att kolla in. Malmö är en rätt kulturberikad stad, och jag gillar arkitekturen ändå. All tegel som färgar staden orange.

Det doftar penseltvätt och olja. Kanske inte det bästa i en lägenhet på 30 kvadrat, men jag får bränna lite rökelse sen och samtidigt passa på att offra till husguden. Vi letar nytt boende och nya gudar. Måtte vi hitta något bra snart.

Jag har haft tankarna på att måla en kyckling, som ett komplement till tuppen. Ungt och gammalt.
Det blev en liten målning på 10x15 ungefär.

Impasto-höna

Fredag. Orkidéerna lyser i fönstret, blekvita. Det finns ingen sol på himlen utan allt är inbäddat i gråa moln. Det är en skrivardag, en tvättdag och kanske även en läsdag. Jag tänkte försöka ge mig på "Vi de drunknade" av Carsten Jensen. Jag ville egentligen låna "Sista resan" av densamme, men den var utlånad. För där får man följa marinmålaren Carl Rasmussen. Jag är riktigt dålig på marina motiv och känner inte direkt att det är något som jag vill träna på. Men det är alltid kul att läsa om konstnärer.

När jag var uppe i Dalarna fick jag en känsla av att måla jord och lantliv. Jag ville måla hönsgårdar och potatisåkrar. Måla röda stugor och boskap. Kanske kan jag göra det snart. Just nu gör jag illustrationer till en berättelse som jag skriver på. Vi får se vad det blir av det. Men jag vill behålla teckningarna som en sporre.

Jag vill kladda med oljefärgerna, trycka ut dem ur tuberna och fylla dukarna. Att skapa med former och impasto är på något sätt livgivande. Jag ska påbörja en Van Gogh-inspirerad målning, kanske inatt.

Jag blev först väldigt besviken på min impasto-höna. Men den kom att växa. Den till och med såldes. Jag gillar den nu.

Katt över huvud

Idag är det kaffe och akvareller. Jag har bara druckit en kopp men det tycks räcka för hjärtat skenar och blodet rusar. Jag ska vara duktig och ta tag i lite måsten, men idag är huvudet mosigt. Det blev en lång natt, med stökiga gängfolk som tycker att ett bord vid det närliggande dagiset är en ypperlig samlingspunkt kl. 03:34 på morgonen.

Jag tänkte att jag skulle måla i olja, men så kom andra tankar och störde. Det blev pennan och akvarellerna som fick ta plats. Och det var så långt bort från det jag hade tänkt syssla med. Men det fick bli lite illustrationer, för jag gillar berättandet i teckningarna. Jag behöver ibland ord till det jag gör.

Den galna katten fick träda fram. Han finns där i periferin och småler åt mina tankar.
Kattjäveln.