Vin och höstacksblues

Det ligger en känsla i luften. En känsla som bäst kan förknippas med ljudet av knastrande LP:skivor en sömndrucken kväll. Vinet flödar, och har så gjort de senaste dagarna. Idag sken solen och berget lyste bortom skogen. Det var en fridfull dag, utan stress eller en skenande puls. Om jag går ut nu på verandan kommer luften att vara stilla och det enda som hörs i tystnaden är hästarna på andra sidan älven och de resterande djur som smyger omkring. Den tandlösa räven håller sig till berget men rådjuren brukar komma under natten. De tar sig fram bland husen, som skuggor. Det finns många skuggor här i skogen. Gamla minnen, sepiafärgade och dammfyllda. Det är skönt att hälla upp ett glas vin, lyssna på musik och låta minnena glida förbi. Jag sitter i en skinnfåtölj med sidobordet belamrat av mina akvareller, papper, penslar och vinglaset. Jag har målat berg och rödblåa porträtt utan någon sann identitet. Det behövs liksom inte och en dag kanske de blir förändrade, sepiafärgade som mina minnen. De förvandlas till hemligheter. På något sätt finner jag en stor tröst i det. Att de förmodligen lever vidare längre än vad jag gör. Nu ska jag dricka mer vin och vara lantligt dekadent. Det är nämligen kul att vara dekadent på landet också. Det är lite mer burdus filosofi och höstackar här.