Jag hade en vision om att måla och vila här hemma i skogen. Jag tänkte dessutom läsa en hel del, historia. Det regnar ute. Inte så där lugnt och stilla utan med en rå medvetenhet som gör att det känns som att gudarna där uppe är trötta på oss. Jävla gudar. Jag sitter i ett hus vid skogens utkant. Jag har inte skymtat så många häxor, dock mängder med djur. Katter, hundar och korpar. Jag sov i en soffa inatt, tillsammans med kelsjuka whippethundar.
Just i detta tillfället bakar pappa bagels och jag penslar och pryder dem med sesamfrön. Till kvällen ska vi fira påsken med laxmiddag och vitt vin. Det känns helt okej. Jag tror jag vill sluta mig inåt lite, gå i skogen och titta på vattnet. Titta ner i det där mörka och falla bakåt in i sig själv. Det behövs ibland. Jag gick mycket i skogen förr. Under högstadiet och gymnasietiden gick jag i timmar, försvann. Då hade jag en trogen följeslagare, en byracka. En blandning av Boxer och Border Collie. Hon dog i somras.
Jag tänker gå upp mot berget, om vägen tillåter. Kanske ska jag ta med skissblocket och fånga känslan. Det är något med den skogen och det berget. Jag har gått där så många gånger, och jag får en förnimmelsekänsla om en stark medvetenhet. Jag får inspiration där. Det är det enda stället där jag känner att naturen tittar tillbaka på en. Det var där, uppe på berget, som jag hittade resterna av en död räv. Jag tog en tand av den, som jag fortfarande har kvar. Så någonstans på berget spökar en tandlös räv. Vi får se om vi springer på varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar