Därför att jag kan.
Tentaångesten ligger och trycker över bröstet. Ändå sitter jag här med en kopp kaffe och vill skriva. Jag fick en enorm inspiration igår kväll, som jag bollade fram och tillbaka med Matko. Han är bra att bolla med och jag hoppas att jag kan göra detsamma för honom. Han skriver, han också. Och han är riktigt duktig.
Men jag tänker vara duktig idag och plugga ordentligt, jag får helt enkelt skriva senare ikväll efter att all historia fastnat.
Den här dagen är genomsyrad av Aprilväder och Aprilhäxor. Jag tittar ut och det ligger snö på marken. Den håller visserligen på att regna bort men jag gillar inte tanken på att snö även skulle kunna falla på valborg. Jag vill ha mitt valborg som förra året, med solsken och ganska stark värme. jag vill kunna känna doften av torr jord och fyrverkeri. Vi brukade fyra av raketer under valborg när jag var liten, jag och pappa. Det var för att skrämma bort häxorna, inte för att fira våren. Jag kommer ihåg att jag även brukade göra det under påsken. För det var då som häxorna var som mest aktiva. De flög över landskapen på sina verktyg, med bolmört under armarna och de skrattade sig fram emot blåkulla. De kunde även lägga besvärjelser över djur och människor. Därför sprang jag runt och satte stålknivar och saxar runt fönster och dörrar på ladugården. Stål skulle tydligen hindra häxorna från att komma in. Jag gjorde små figurer, som skulle skrämma dem på flykt om de närmade sig och jag hägnade in hagen med en egengjord besvärjelse som skulle hålla vargar och björnar borta från fåren. Jag hade hittat skelettdelar från ett djur som jag placerade ut runt om hagen och som jag trodde skulle hjälpa. Det gjorde det också. Vargarna gick omvägar och höll sig borta från hagen. Det var senare under en påsk då jag återigen skulle sätta ut knivar vid ladugården som jag undrade vad jag egentligen höll på med. Kanske hade jag vuxit upp. Eller så kanske jag helt enkelt ville att häxorna skulle komma.
Jag slutade att fyra av raketer och började fira våren istället. Men jag firade den genom att fåren fick lammungar. Jag saknar lammen ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar