Den sista värmen

Det är ett fantastiskt väder ute. Det är en strålande, värmande sol på en duvblå himmel. Jag har aldrig sett en blå duva men på något sätt så stämmer det perfekt in på den här dagen. Har förflyttat mig till balkongen och sitter här med en tekopp och värmer mig i solen, som en lat katt.
Jag är helt ledig idag, och det känns väldigt skönt. Tyvärr blev det en tidig morgon med hantverkare och grävskopor som slet upp naturen nedanför fönstret. Men jag är glad ändå. Är ensam den här helgen, då Matko beger sig nedåt landet för att bli road av Magnus Betnér. Tänkte därför försöka skriva och måla så mycket som möjligt. Det gör jag visserligen ändå, men i alla fall. Jag ska dra med Karin till ateljén, korka upp en vinflaska och måla en hel dag, kanske en hel natt med. Det är bra att vara två när man målar, för man ser saker på olika sätt. En skugga kan förändras, en färgklick blir något helt annat än vad man tänkt sig. En medkonstnär fungerar som ett par extra ögon, med dubbel fokus.
En skata sitter i trädet bredvid och betraktar mig. Jag gillar skator. De är så mycket mer befriande än kråkor. En skata kan skratta men kråkor är fyllda av ett allvar som gör att man själv blir dragen in i det humöret. Mina inspirationskråkor är sådana. De pickar och retar mig med sitt allvar. Därför måste man komma ihåg att ta till sig skatorna ibland. De är minst lika nödvändiga.
Jag läser om vättar och djurmänniskor så jag tecknar åt det hållet de här dagarna.

Hönsattack

Har försökt att vara flitig idag, men lyckades bara komma fram till ett par meningar på artikeln. Känns lagom bra med tanke på att den ska in på onsdag. Jag får försöka göra desto mer imorgon. Matko tyckte jag kunde använda material från uppsatsen jag skrev för några år sen, om skinnindustrin i Malung. Och så blev det.
Den här dagen har rusat fram. Vi lyckades laga till en riktigt god soppa. Den blev sådär höstigt underbar så att man nästan njuter av att det är mörkt ute klockan sju, bara för att det stämmer in så bra.
Jag känner att inspirationen stockar sig, av någon anledning. Därför tror jag att jag istället för att skriva ska ta och ta fram färgerna och börja måla. Jag har några beställningar att göra. dessutom är jag nästan klar med en målning som mina morföräldrar ska få. Jag kom på att jag faktiskt inte gjort någon riktig målning till dem, och det är klart att de ska få en.
Vi satt igår framför Tv:n, apatiska och tittade på ett program om kacklande höns och galande tuppar. Det slutade med att jag satte mig och tecknade. Jag blev faktiskt nöjd med resultatet.

Julmotiv redan i September

Jag drack världens godaste drink igår, och jag har ingen aning om vad det var i den. Det var på klubb Selma. Vi drack, vi dansade, vi gick hem. Jag tror att vi drack alldeles för mycket, för idag har jag mest sovit och hällt i mig vatten. Lyckades ta mig iväg till Andreas och Daniel, fikade och satt nedklubbad i soffan och läste Antik & Auktion. Det får man göra. Beställde sen hem pizza och fönstershoppade på Tradera. Jag borde ha tagit tag i debattartikeln som vi ska skriva i kursen som jag läser. Fick bra respons på krönikan, men nu har jag ingen aning om vad jag ska skriva. Det visar sig. Jag får fixa det imorgon.
Jag borde ha målat idag, men orkade inte. Tyvärr. Lyckades knåpa ihop en spretig teckning. Men det känns som att orken rinner ut ur händerna. Så jag antar att det blir att lägga sig i sängen, läsa sig trött och somna till någon serie.
Orken får komma imorgon.
Jag skulle vilja hålla på med grafik. Men tyvärr är utrustningen något komplex och svår att trolla fram för en billig peng. Orättvist.
Har skickat iväg några egengjorda vykort till moder där hemma i Dalarna. Höst och julkort. Jag får hoppas att hon kan sälja dem där på loppisen. Typ.
Klockan är 02:16. Dags att sova.

Med smak av vätte

Det är sent och jag dricker kaffe och tecknar. Det här valet har gjort att man gräver ner sig i papper, färg och tuschpennor. SD i riksdagen, jag trodde bättre om Sverige. Men förutom det tycker jag att den här hösten är vacker. Jag läser mycket konstnärsbiografier, målar och går på föreläsningar, när jag måste. Det är en rätt stilla höst. Jag planerar i mitt inre hur min och Matkos nya lägenhet ska se ut. Jag funderar hur våren kommer att bli. Ifall jag har något jobb eller hur mina planer ska besannas. Det löser sig nog.
Jag fick boken "Hjärtblad" skriven av Aino Trosel, av min faster häromveckan. Den handlar om en Malungskulla under slutet av 1800-talet som vandrar till Stockholm. Den är bra, och man känner igen alla gamla historier som man hört. det gör att man längtar hem till Dalarna, lite lagom så där.
På lördag är det klubb Selma, vilket var länge sen. Gayklubb med allehanda överaskningar. Jag har ställt ut där två gånger. Men jag måste nog påstå att jag mer drack öl och dansade än var kulturellt mystisk. Det hör till lite, att vara så där svår och besynnerlig när man ställer ut. Inte? Nej ok.
Just nu tecknar jag skumma vättar och konstiga älvor. Jag vet inte varför. Men det känns bra.

Kvinnan som avklädde sig och blottade solen

Fredag. Gick upp relativt tidigt och sitter nu och skriver. Det går segt, som om jag kliver runt i sirap. Lyssnar på Garmarna och dricker det obligatoriska kaffet. Jag skrev på ett lägenhetskontrakt i veckan. Det blir en trea mot Gränbyhållet. En gigantiskt stor lägenhet med en fantastisk balkong. Behöver man verkligen en trea? Nej, kanske inte, men jag kan ha ateljén i hemmet och Matko får plats med sina datorer. Tapeterna såg ut att ha blivit uppsatta någon gång under Dackefejden men det är väl bara att gå lös med färg. Man gillar ju färg.
Frågan är hur länge man blir kvar i Uppsala. Jag vet inte. Jag har ändå bott här i fem år, men samtidigt har jag inga behov av att flytta på mig. Det visar sig. Under tiden ska jag skriva och måla. Jag har målat hur mycket som helst nu under de senaste veckorna. Det känns nästan som att man isolerat sig. Låst in sig och löpt amok med penseln. Det kanske snart är dags att socialisera lite mer.
Solen strålar där ute och löven har inte förvandlats ännu. Men det kommer. det röda och gula kommer att dominera, snart.
Jag gjorde en tolkning av William Blakes illustration, "Den stora röda draken och kvinnan som iklädde sig solen." Men jag koncentrerade mig på kvinnan. och istället för att hon skulle ikläda sig en roll, så tyckte jag att hon redan hade solen inuti sig. Tanken är att hon lägger ifrån sig något tungt, något som har hämmat henne, och plötsligt strålar hon av en kraft som alltid funnits där, långt inne.
Idag måste jag nog gå ut. Få luft och träffa människor. Det blir att bege sig ner till biblioteket, rösta och få hem någon ny konstnärsbiografi.
kanske ska man dricka vin ikväll, bara för att det är fredag.

Pastell i September

Fönstren skallrar. Vindarna försöker ta sig in. Jag känner mig så där seg i huvudet som bara en allt för sen uppstigning ur sängen kan vara orsak till. Men till mitt försvar så gick jag faktiskt upp tidigt igår för att bege mig till introduktionen till kursen i skriftlig kommunikation och senare till entreprenörskapskursen som hölls i universitetshuset. Det kändes bra. Motiverande. Som att jag en dag kommer att ha mitt galleri någonstans. Jag kanske inte kommer att tjäna en massa pengar till en början, men vafan. Man får lösa det på något sätt.
Jag har frossat i konstnärsbiografier de senaste dagarna. Eugène Jansson,Siri Derkert, Isaac Grünewald och Sigrid Hjertén är personerna som fått stå i centrum. Jag gillar Eugène Janssons blåa målningar. Nattmotiv över Stockholm. Han var homosexuell och målade nattmotiven som en förlängning av sitt eget jag, där de mörka motiven symboliserade hur homosexuella fick smyga omkring om nätterna, dolda i mörkret för att kunna leva ut sin sexualitet. Någon berättade för mig att efter att han kommit ut som homosexuell började han måla dagmotiv istället.

Jag har målat en hel del. Några oljemålningar, en och annan akvarell, men jag hittade mina pasteller igår och försökte mig på att behärska dem. Det är svårt. Alla mina motiv blir barnsliga försök till att återskapa något halvverkligt. Men jag gillar dem ändå. Jag gillar färgerna och styrkan i deras intensitet. Jag gjorde ett försök till att teckna av Matko igår. Han var inte alls lika hård och bestämd som det ser ut.

Jag är en mästare på att sprida böcker, färger och papper över hela lägenheten. Det har jag alltid gjort. Jag ska försöka mig på en städdag och plocka undan mina saker.