fredag 17 september 2010

Kvinnan som avklädde sig och blottade solen


Fredag. Gick upp relativt tidigt och sitter nu och skriver. Det går segt, som om jag kliver runt i sirap. Lyssnar på Garmarna och dricker det obligatoriska kaffet. Jag skrev på ett lägenhetskontrakt i veckan. Det blir en trea mot Gränbyhållet. En gigantiskt stor lägenhet med en fantastisk balkong. Behöver man verkligen en trea? Nej, kanske inte, men jag kan ha ateljén i hemmet och Matko får plats med sina datorer. Tapeterna såg ut att ha blivit uppsatta någon gång under Dackefejden men det är väl bara att gå lös med färg. Man gillar ju färg.
Frågan är hur länge man blir kvar i Uppsala. Jag vet inte. Jag har ändå bott här i fem år, men samtidigt har jag inga behov av att flytta på mig. Det visar sig. Under tiden ska jag skriva och måla. Jag har målat hur mycket som helst nu under de senaste veckorna. Det känns nästan som att man isolerat sig. Låst in sig och löpt amok med penseln. Det kanske snart är dags att socialisera lite mer.
Solen strålar där ute och löven har inte förvandlats ännu. Men det kommer. det röda och gula kommer att dominera, snart.
Jag gjorde en tolkning av William Blakes illustration, "Den stora röda draken och kvinnan som iklädde sig solen." Men jag koncentrerade mig på kvinnan. och istället för att hon skulle ikläda sig en roll, så tyckte jag att hon redan hade solen inuti sig. Tanken är att hon lägger ifrån sig något tungt, något som har hämmat henne, och plötsligt strålar hon av en kraft som alltid funnits där, långt inne.
Idag måste jag nog gå ut. Få luft och träffa människor. Det blir att bege sig ner till biblioteket, rösta och få hem någon ny konstnärsbiografi.
kanske ska man dricka vin ikväll, bara för att det är fredag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar