Det är ett fantastiskt väder ute. Det är en strålande, värmande sol på en duvblå himmel. Jag har aldrig sett en blå duva men på något sätt så stämmer det perfekt in på den här dagen. Har förflyttat mig till balkongen och sitter här med en tekopp och värmer mig i solen, som en lat katt.
Jag är helt ledig idag, och det känns väldigt skönt. Tyvärr blev det en tidig morgon med hantverkare och grävskopor som slet upp naturen nedanför fönstret. Men jag är glad ändå. Är ensam den här helgen, då Matko beger sig nedåt landet för att bli road av Magnus Betnér. Tänkte därför försöka skriva och måla så mycket som möjligt. Det gör jag visserligen ändå, men i alla fall. Jag ska dra med Karin till ateljén, korka upp en vinflaska och måla en hel dag, kanske en hel natt med. Det är bra att vara två när man målar, för man ser saker på olika sätt. En skugga kan förändras, en färgklick blir något helt annat än vad man tänkt sig. En medkonstnär fungerar som ett par extra ögon, med dubbel fokus.
En skata sitter i trädet bredvid och betraktar mig. Jag gillar skator. De är så mycket mer befriande än kråkor. En skata kan skratta men kråkor är fyllda av ett allvar som gör att man själv blir dragen in i det humöret. Mina inspirationskråkor är sådana. De pickar och retar mig med sitt allvar. Därför måste man komma ihåg att ta till sig skatorna ibland. De är minst lika nödvändiga.
Jag läser om vättar och djurmänniskor så jag tecknar åt det hållet de här dagarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar