Jag försöker. Men idag har jag drabbats av en form av migrän. Antagligen håller jag på att bli sjuk. Jag vill inte det, jag orkar inte bli det. Jag försöker skriva en uppgift vi har i kursen skriftlig kommunikation. Men jag ser inget sammanhang i texten. Jag kanske ser det bättre imorgon. Förutom att ha legat i soffan, halvt utslagen, har jag skissat upp en målning. Ett stilleben. Kanske orkar jag måla lite senare, men nu värker mina ögon.
Åh, jag har åter kommit tillbaka till min litterära och konstnärliga musa. Fru Woolf. Varför just denna människa? Jag vet faktiskt inte. Det känns underligt att ha ett slags band till en person som sträcker sig bakåt i tiden. Som inte ens levt eller andats samma luft som en själv. Hade hon levt idag, hade jag varit skräckslagen om jag skulle träffa henne. Därför är jag glad att min döda poet inspirerar mig genom att just inte finnas. Då kan jag vrida och vända på henne, inspektera hennes själ och ta till mig allt.
"Someone has to die in order that the rest of us should value life more."
Snart, snart kommer Matko hem. Han är en annan slags inspiration!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar