Nordiska färger

Hösten rasar utanför fönstret. Molnen ligger tunga, det regnar och vinden piskar fram. Höstens råa aspekt har tagit form och sveper runt, runt bara för att snart få lägga sig som ett mörkt täcke över marken.
Det sägs att den nalkande vintern kommer att bli den kallaste i mannaminne. Man vill bara sucka och fråga sig varför man bor, och fortsätter att bo, så långt norrut man kan komma. Alltså rent kontinentalt. Visst finns det massa fördelar. Men just nu så lockar varma vindar och tapas vid havet. I en perfekt verklighet kanske den där villan i Kroatien blir sann, vi får se!
Men, som svensk ska man väl bejaka den här nordiska naturen. Man ska gå ut i granskogen och plocka svamp och bär. Det var länge sen jag gjorde något sådant. Det känns som att den uppländska skogen inte kan mäta sig med dalaskogarna, tyvärr. Nej, det är inte så. Men det känns inte på riktigt att gå ut i en stadsskog och leta efter bär och svamp och allehanda ätbart. Sånt vill jag göra hemma.
Jag tvingade mig ut idag, i regnet, för att posta iväg några nya vykort till moder. Det är handgjorda vykort i akvarell. Så det är inga tryckta. Därför blir det olika motiv på vartenda kort. Men det är lite terapi att sitta och måla dem, perfekt höstpyssel.
Så här i hösttider har jag blivit klar med en målning till mormor och morfar. Det blev en landskapsmålning med skogens konung. Jag känner mig rätt nöjd, och jag hoppas att dom kommer att tycka om den. Men, ni där hemma, visa inte bilden för dem!
Nu blir det mer kaffe och lite nyttigheter.