Det är som en rysk minttablett ute. Jag som hade velat hänga undan vinterjackan och se fram emot en mild övergång till vår. Men icke. Imorgon blir det en tur till Stockholm. Min kära Maja har fyllt år och det ska firas. Det känns som ett ödets nyck att jag lärde känna henne. Det var tack vare henne som jag fick upp ögonen för Wik. Så utan henne hade jag förmodligen traskat runt i samma bana utan att ta något sidosprång.
Det kommer att bli flera sidosprång i livet. Ett närmast som för en söderut. Det blir nog bra, lite som ett äventyr.
Jag inspireras av Daniel Woodrell och läser "Tomato Read". Den är sunkig och rå. Väldigt mycket Country Noir. Billig öl och invecklade levnadsmönster som oftast avslutas i ett dike någonstans i det amerikanska slasklivet. Jodå. Det får mig att tänka på nätstrumpbyxor och prärievargar. Slokmustascher och tuggtobak.
Det är nästan så att man funderar på vad det är för arv man ska bygga upp åt nästkommande generation. Behöver man förklara mer? Jag antar att det aldrig kan vara fel med nya infallsvinklar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar