måndag 8 februari 2010

Urkraften och det där som komma skall.


Det är för mycket antika uppfattningar i min vardag. Visserligen är det intressant men som så många andra har jag en tenden att vilja sysselsätta mig med helt andra saker än studier när tentatiderna står för dörren. Mina dörrar är halvöppna, så förhoppningsvis slinker någon sorts kunskap in. Republiken faller samman och kejsardömet grundar sig på blod och tyranni. Blod. Jag kan inte låta bli att titta upp mot himmelen och försöka skymta Zeus där uppe, i sitt höglandskap av moln och åska. Det enda jag ser är skator på en grå himmel. Svartvita fåglar är det enda som ser ned på oss idag. Det kanske är således dags att blicka neråt, under jorden. Jag kom att tänka på en av mina målningar. Jag tror att jag ville skildra någon form av början på människans fixering kring att vi är gudaskapade. Av jord är du kommen, och allt det där... Jag gillar mytologin, själva idén. Men jag tror att jag stannar där. Jag känner att det snart är dags att materialisera idén om urkraften. Minotauren. Jag kan inte låta bli att le åt tanken på minotaurer. Det är liksom som att kontrollera ett skenande lokomotiv. och kan man göra det, då kan man göra ganska mycket.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar