Det känns lite som att orden stockar sig. Att skriva är lite som att gå igenom ett träsk, speciellt idag. Man vet inte vad som flyter omkring i dyn. Är det inspiration eller distraktion? Jag vet inte. Någon som inspirerar mig är författaren Joanne Harris. Hon har en nyansering i sitt språk som är oerhört vackert och färgrikt. Jag tror att jag gillat de flesta av hennes böcker. "En doft av apelsin" är nog favoriten. Hennes berättelse är full av sinnesuttryck och hon skildrar människan ur alla hennes sidor. Speciellt de svåråtkomliga och komplexa. Hon kan göra en klosterö full med nunnor till ett makalöst äventyr. Nu säger jag inte att klosterlivet är en ändlös tillvaro med idel upprepningar och ritualer, för vad vet jag? Det kanske döljer sig betydligt mer bakom deras väggar än vad vi är medvetna om. Men Joanne Harris kan ta det mest trivala och vardagliga och skapa något exceptionellt utav det. Jag ska läsa "en smak av vin" ikväll. Av någon anledning har jag inte brytt mig om den. Jag tror att jag inte greps av titeln, vilket är otroligt fånigt då ett namn eller en titel inte speglar hela innehållet. Likaså är det med människor, naturligtvis. Inte ens minotaurer speglar hela innehållet av deras väsen. Under den tjockhudade, muskulösa ytan kan det kanske finnas ett uns vakenhet och slughet. En destruktiv, allätande kraft är kanske inte allt som finns att skåda. Har djuret blivit en människa, eller har mannen blivit ett djur? Det är frågan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar